April 2010
5 posts
Alla Delarna Är Borta
Hör upp, din pacifism förstör mitt goda humör. Jag borde klippa naglarna, istället river jag dem mot svarta tavlan, jag skapar permanenta mönster. Destruktiviteten kan inte bara förstöra, eller något sånt intalar jag mig.
Jag är ju den stora skaparen, annorlunda från alla andra män. Det växer inga knottriga hår på mitt bröst, len och fin, jag gör mig oerhört bra på bild, så länge du klipper ut...
Det Växer Ett Snöre Av Hopp I Mig
Det är hårda tider, eller det är vad min radio hävdar. Händer på min jacka säger emot pengar i fickan är nog att leva för. Bildrutor klipps ut och pratas om genom en glasruta i en annan region. När mannen målar min hud med svett håller hon honung på mina nerver. Skulden fanns där tills hon opererade bort den då kunde mina körtlar slappna av och jag bara njöt av stunden. Allt ser lite sämre ut på...
En
Hans armar runt dina armar, ni lyfter mig ur ett vacuum. En sista spik i kistan på det där jag aldrig borde tillåta. Värmen ni utsöndrar tinar min vilja och landar mig säkert utanför en låst dörr. Stadens sken svajar när jag ramlar hem, i mitt hjärta har något äntligen hänt.
Ångerfull & Ångerfull
Alla vänner jag kunde ha haft just nu, de är poeter och kärringar och svin, och de känner inte mig alls. Deras ansikten är mpg, varenda ord en manglad mp3, de skryter om ett liv jag kunde och borde ha haft. Jag kan tro att du har rätt i allt det du säger. För det mesta är jag nog också gladare men dagarna går i ensamhetens tecken och det vore inte alltför illa att ha en vän någongång.
Silkeshaj
I fickan har jag handen, knuten för att skydda allt, min hemlighet jag aldrig kommer tillåta att du får se. På lappen som jag knycklat sönder har jag skrivit namnet på den enda jag vill älska, men den enda jag aldrig får. När natten kryper på oss slockar fönster efter fönster, och gatorna som sovit under tyngden av tusen skor, vaknar upp och de för oss bort. In i natten så dör vi än en gång. Ur...