Dagdrömde om att sova ute i rymden,
satte ett dyrt skratt i halsen
när jag landade i fel säng.
Vaknar yrt med munnen full av papperständer,
alla försök att somna om är förgäves,
jag har längtat efter den här dagen.

Hur kunde jag vara så jävla dum
och göra ett så simpelt misstag.
Fel sida linsen och nu kanske allt går sönder.
Varje morgon kan bli den sista,
så jag går tillbaka och drömmer mer
om när jag är viktlös.

En man som jag
ren från abstrakta begrepp,
hur kan man som jag vara en ikon?
Ingen del av mig vinner några pris
så varför skulle jag tro på guld nu?
Du förstod aldrig hur viktig jag kan vara.