Det är något alldeles speciellt med dig.
Just ikväll har jag en önskan att ge upp,
låta dig titta in i mig och döma mig.
Om du kunde nå in i mig, tro på vad du ser,
hålla mina ögon i dina tillräckligt länge.
Bara du kunde se förbi mitt skal,
där jag står med döva öron,
träng förbi min svett och min sura min,
se mig för något annat än vem som helst.

Döm mig som om jag vore ensam,
låt dig tilltalas av min tillgänglighet.
Ingen annan kan tänka så som jag gör,
intala dig att jag är perfekt just ikväll.
Aldrig att jag skulle våga be dig om något sånt,
jag gillrar en fälla med blida ögon.
Förströdda blickar som aldrig leder till något,
och du lämnar dansgolvet
och inleder en framtid som jag inte får delta i.